Kusinträffen 2016

By | Kusinträffar, Platser | No Comments

Dags igen för den sedvanliga kusinträffen. 21 deltagare kom den här gången ända fram till Björnbackens f.d. fäbod där farmor och farfar träffades. En del undrar hur de kunde träffas där ute i urskogen. Jag tror fortfarande, att det var Annas vetebullar som drog många skogsarbetare till fäboden. Det fanns ju 100-tals arbetare vid Penger, som ligger precis nedanför. Och Anna var klok nog, att akta sig för den snyggaste killarna, de är ju så svårt att behålla. Så hon valde Edvard.

Färden gick vidare till Nakanitti där vi åt en salladstallrik. Här finns en restaurerad timmerränna. Kilometerlånga rännor byggdes av arbetare från Värmland. En del från Lysvik och jag tror att min mammas farmor Kajsa Alm kom med ett sådant gäng. Plötsligt försvann alla och Kofi och jag blev ensamma kvar i Pengerbäcken. Vi skulle ju äta middag på Forsbacka Värdshus!

Timmerränna vid Nakanittisjön

Kofi vid Mosekälla i Björnbackbergets fäbod

Läs mera om flottningen

Flottning i Pengerbäcken

By | Berättelser, Kultur, Platser | No Comments

Jag har skrivit, att jag ska återkomma till det mytomspunna ”Penger”. Pengersjön blev på 1870-talet centrum för väldigt stora skogsavverkningar. Det var kriget mellan Tyskland och Frankrike 1870 som satte fart på jobben. Vartenda stort träd på Svärdsjöskogen, minst 117519 stycken, skulle fällas och fraktas ned mot kusten till industrierna eller på export till kontinenten. Bjälkar på 12 meter gick till London för brobyggen över Temsen. Problemet var, att hela området väster om Gästrikegränsen var orörd urskog och väglöst.
Själv har jag ingen erfarenhet av skogsarbete, fick dock erbjudande att följa med farfar Edvard på ett arbete, men mamma Nanny (?) tackade nej och ett sommarlov jobbade jag vid Djupdalssågen och puttade på stockar på ett transportband . Nu har jag fått låna en bok om flottning av min PRO Järbo kompis Kerstin. I boken kan jag läsa om det svåra jobbet att bygga ca 3 kilometer timmerrännor på den ca 20 kilometer sträckan från Svärdsjöskogen ner till Norrby. Fallhöjden var ca 200 meter. Bäckflottning , men från Norrby vidare mot Gästrike-Storsjön och kusten var det betydligt enklare.
De allra flesta jobbarna kom från Fryksdalen i Värmland, de var starkast och mest erfarna, de har ju redan flottat en hel del över Vänern till Göteborg. Men värmlänningarna jagades dock snart bort från Svärdsjö, etnisk rensning. Jag har läst många sidor om flottning, men aldrig läst ett ord om något fruntimmer. Nu vet jag att min morfars mamma kom från Fryksdalen ca 1870. Kanske mötte hon en ”Flottarkärlek”, varför skulle hon annars flytta så långt? Hon var klok nog att stanna i Gävle. Där uppe i skogen fanns bara hårt arbete med kolbullar och nävgröt. (Värmländsk nationalrätt. Halv liter vatten och 7 dl skrämjöl, salt).
Vid Penger fanns 2 kontor, skogvaktarbostäder, 5 stall för hästar, 10 stora och små arbetarbaracker och en bagarstuga. Det var dyrt och väldigt tidsödande att flotta och underhålla flottningsleden. Vid Jan-Ols kröken byggdes en 40 meter lång gångläns för 10 kronor (Gubbensjölen?) och nere vid Åminnet / Jädraån byggdes en stoppbom, 25 m för 25 kronor.
I början av 1900-talet blev det för dyrt och skogsbilvägar började byggas och den 18 nov 1932 körde Torp-Johan Persson, Kungsberg, det första lastbilslasset från urskogen. Men det var naturligtvis också svårt att lasta en bil med timmerstockar på 24 fot och 9 tum i lilländan. Farmors lillebror Nils hade mycket huvudbry att förenkla lastningen.
Under 2a världskriget blev det återigen full fart vid Penger. Energi komissionen tvångskommenderade 100-tals arbetare att hugga ved för uppvärmning i våra städer. Bland huggarna fanns många politiska fångar och småtjuvar.
Nu mera finns ingenting kvar vid Penger men nere vid Nakkanitti har en liten timmerränna byggts som ett litet minne.